Paus

Näe, jag har varken tid eller ork att hålla på att blogga. I alla fall inte just nu. Vi kör en paus på obestämd tid!

korkat korkat korkat

Igår satte jag William på pottan efter frukost. Han pinkade och tyckte sen att han var färdig, kravlade ut i hallen för att hitta en leksak att pyssla med.
Jaja, tänkte jag, började tvätta av och fräscha till mig själv.
När jag sen tar fösta steget ut ur badrummet så trampar jag i: det där som han gärna hade fått göra i pottan. Jag var inte den första som hade trampat i härligheten fick jag se, och följde fotspåren in i sovrummet. Där hittar jag en väldigt kladdig unge, som tydligen inte bara hade trampat i och geggat med, utan även smakat på sin kreation. Jag sätter äckelmonstret i badbaljan utan propp med duschen på, och ger mig ut och svabbar golvet, och på vissa ställen, väggarna. När jag kommer in i badrummet tvättar jag av monstret och lyfter upp honom på en handduk på skötbordet. Då lägger han en jättespya(inte så konstigt kanske). Ner i badbaljan ingen.

Detta är drömstarten på dagen va?

Pang! Du är död!

Det är ungefär så det känns just nu. William fick feber igår eftermiddag. Ungefär samtidigt som Leo blev magsjuk. William var helt utslagen igår kväll när jag bar in honom till sängen. Vi fick hoppa över hela tandborstning- och pyjamas-biten. Han sov ungefär en timme åt gången, hela natten.

Leo började gnälla vid 00-tiden och behövde sen skita varje halvtimme. Vi missade en gång. Jag har slängt en matta idag. Han spydde ett par gånger också. Men filtarna går ju att tvätta. Min stackars vovve. Tänk om han kunde fatta att han måste dricka. Vi har tvingat i han vatten med en såndär grej man ger barn medicin med. Han var inte helt nöjd.

Givetvis passar Stefan på att bli sjuk samtidigt, så ni kan ju gissa vem det är som får ta hand om allt?!

En typisk promenad

William övar på att gå själv i sina kängor. Vovvarna släpar mig mot härliga pisslukt fläckar, alltid precis utom räckhåll. William vurpar, reser sig upp och går åt fel håll. Jag ropar, men eftersom han inte lärt sig att vända(eller kan det vara trots) så kommer han ju knappast tillbaka. Jag försöker släpa med mig vovvarna, som protesterar och säger med sina ögon och skrynkliga pannor:
-Där har vi redan varit. Tillslut kommer vi fram till rymmaren. Då kommer det en lite ful svart pudel som från ingenstans. Nova drar i kopplet och vill leka. Oförberedda jag tappar balansen för en sekund. Vovve nr 2 ser sin chans och gör ett ryck. Jag spjärnhåller emot. William är på rymmen igen. Ser på håll hur han vurpar, tar emot sig med händerna men tippar över och dunkar i pannan. Dagens skörd: Två blåmärken i pannan, och en reva på näsan.

William 1år!

I lördags fyllde William 1 år. Stora pojken! Igår hade vi trångt kalas i våran lilla lägenhet. William tyckte det var spännande med nya leksaker, och satt länge nöjd på golvet och plockade. En egen bit tårta fick han så klart att smaska i sig. Konstigt det där att det inte hamnar nått på golvet, som det ju så lätt gör med mat?!

Har suttit och plockat över bilder från kameran idag. Här kommer några smakprov. Jag har fått photo-shopa lite eftersom blixtlampan har exploderat.

Sovrutiner

Nu försöker jag ändra om våra dagar lite. Börjar bli svårt att hinna klämma in två sovpass på en dag. Dom senaste dagarna har William somnat så sent på eftermiddagen att han inte vaknat förrän kl 17. Jag känner att mina kvällar krymper ihop och försvinner. Inte bra! Så idag har vi gått på tidig hundpromenad och jag lyckades till och med få i honom några tuggor mat innan han däckade kl 12.40. Det jävliga med planen är att vovvarna behöver gå ut igen innan Stefan kommer hem. Det är ju inte jätteroligt att dra på alla kläder och bära upp och ner för alla trappor igen! Men men vad gör man inte för en lugn kväll =)

renovering

Stefan fick ett infall häromdan: Nu river jag ner kaklet i köket, tänkte han. Fram med hammare och kofot, och banka som helvete medans jag försöker få William att somna... Bra timing!?

Lite spackel, lite slipa. Igår bytte vi bänkskivor. Lättare än jag trott faktiskt. Bara kaklingen kvar nu då. Vi har inte ens beställt kakel än, men har i alla fall ett skapligt hum om vad vi ska ha. Ja, just det. Sen ska vi lägga på nytt golv också, men det ska ju vara så himla enkelt med klickgolv säger dom ju. Vi är ju egentligen riktiga klåpare när det gäller sånna här saker, så jag väntar bara på motgångarna =)

Nu går det fort!

Nu är William uppe och går hela tiden. 10, 15 ibland hela 20 steg i taget. I morse gick han från köket, genom hallen och in i vardagsrummet ända fram till bordet och tog tag i det. Det syns ju på honom att han är skitnöjd! Riktigt häftigt nu när det går så fort!

Nu är det dax att nana!

Dumpad

Idag har Oliver och Malin varit här och fikat. Trevligt med sällskap och tjöta! Mycket slagsmål om leksaker och en och annan knuff och smäll i huvudet blev det. Det är så man lär sig =) Det ska nog bli folk av våra små buspojkar också såsmåningom.

Stefan är ute på krogen med jobbet. Det bådar inte gott. Imorgon lär jag få höra om dom fortsatta intrigerna. Dom är inte riktigt som andra vuxna. Eller kort och gott: Dom är inte vuxna!

Öppna förskolan

Jag funderar på om vi ska ta och slå upp ett tält på öppna förskolan. William verkar ju trivas väldigt bra där. Han gnäller inte en enda sekund på 3 timmar. Nåt sånt skulle aldrig hända hemma. Inne i läsrummet finns en mjuk borg-eller-va-fan-de-e. Där skulle jag kunna bo. Mjukt och mysigt att sova i.

Framgång

Jag har ätit som en häst hela veckan. Dubbla frukostar och luncher och allt. Näringsrik mat. Inte varit hungrig en sekund. Och jag har lyckats! Mina höftben sticker inte ut som två "bära-på-barn-sadlar" längre. Jag känner mig inte så ätstörnings-knotig. Skönt! Äntligen!

ps

med stor tomt

ds

give me space

Jag vill ha hus NU! Jag får inte plats. Det rasar ut en massa saker ur mina garderober varje gång jag öppnar dörrarna. Mina förråd är så fulla att det nästan inte går att få dit hänglåset. Jag rensar ut och slänger saker hela tiden, men det hjälper inte. Det är ändå så j*a trångt! Mitt kök är så fjuttigt att jag inte får plats med ett köksbord. Jag vet att det beror på den stora frysboxen som vi hade gott om plats för i den förra lägenheten, men vart ska jag göra av den då när förråden är fulla?! Snart får det kosta vad f*n det vill, jag måste ha ett hus!

Deppväder

Varför bor man i Sveriges mest regndränkta håla? Det känns som det aldrig tar slut. Regnet startar i oktober och gör inga uppehåll förrän i april/maj. Att det kan vara så stora skillnader i samma land. I Stockholm regnade det aldrig längre än ett par timmar i sträck och det var aldrig sådär nackspärrs-råkallt. Jag hade inte ont i ryggen en enda gång på 3 år. Dumma, dumma jag som flyttade tillbaka till dom svampiga gräsmattornas stad...

Puh!

Idag har jag jobbat så nu är jag trööött i benen. Lite kämpigt att stå på samma fläck hela dagen. Det märks att folk inte har några pengar, för det är glest med kunder. Men men, man tjänar bra med pengar på söndagar så det är väl bara att tacka och ta emot =) Nu ska jag slappa i soffan och spela betapet.

Ooooooh 3 steg!

Lilleputt han övar för fullt. Idag släppte han taget om sängen, stod stilla en stund och tog sen två steg fram och tog tag i den öppna garderobsdörren. Det såg tokstabilt ut! Jag tyckte ju såklart att det var otroligt skojigt och ville att han skulle öva lite till. Jag ställde honom stadigt mot bokhyllan och satte mig en bit ifrån med utsträckta armar. Han släpper taget och tar två långsamma stabila steg och sen ett snabbt innan han välter på mig. Han ser så stor ut när han går! Min lilla bäbis är inte så mycket bäbis längre. Sorgligt och underbart på en gång.

Neeeeeeeej!

Fan, fan, FAAN! Nu har jag gjort det. Helvetes helvete! Hur kan man va så jävla klantig. Jag ska aldrig mer köra bil när det är mörkt. Jag måste ha taskigt mörkerseende.

Igår åkte jag till torp. Jag parkerade låååångt ifrån alla bilar, som jag brukar, för jag vet hur jävla hispig Stefan är med nya bilen. Svände in till Bauhaus innan jag skulle åka och skrev upp mig på lite jobbtider. Sen hoppade jag in i bilen på den till synes tomma parkeringen, vred på nyckeln och ratten och trampade på gasen. Och drog rakt in i en kundvagn... Vart fan kom den ifrån?!?

Knappt man vågade åka hem efteråt. VÄRLDSKRIG! Jaja, har pratat med verkstan idag och det verkade inte som det skulle bli så farligt dyrt i alla fall. Dryga 1000-lappen eller så.

Köpa mig ett busskort kanske?

Nyårslöfte: Viktökning!

Har precis smällt i mig en halv paket Dulce de leche-glass. Glass med kolasmak, på vanlig svenska. Fick för mig att kandera nötter själv också, så det hade jag till. Inte att förglömma, 2dl vispad grädde som ju är obligatoriskt till glass.

Sen gick jag in och läste lite bloggar om nyårslöften på ämnet bantning och tänkte att jag också skulle behöva bli lite seriös. Fast åt andra hållet liksom. Jag måste planera bättre, för att hinna få i mig tillräckligt mycket mat på en dag. Jag måste ta mig upp till 53 kg, som jag vägde innan jag blev gravid. Den här "äta massa onyttigheter sent på kvällen"-dieten, som jag försökt mig på sen William föddes har inte gett minsta utslag på vågen, så nu krävs det drastiska åtgärder. Jag får knåpa ihop ett mat-schema för varje vecka tror jag. Tänka till i förväg så jag har alla ingredienser hemma och inte får nåt "nähä-skit-i-de-då"-bryt och bara käka stuvade makaroner till lunch som vanligt.

Hade ett sånt bryt idag när jag skulle fixa middag. Vad sägs om:

Stuvade makaroner med
Matjesill,
Romsås och
Sköljda kikärtor

Mums!?!

Tur för William att vi har hela frysen full av mat som jag lagat till honom...

Tillbaka till verkligheten!

Oj, här har jag inte varit på ett tag. Dax att uppdatera läget! Stefan har ju varit sjukskriven sen 6 december. Första veckorna var skapligt jobbiga då han inte kunde röra sig och jag därför fick sköta ALLT. Det var jätteskönt att åka och jobba på helgerna och lämna William och vovvarna hos mamma och pappa. Inte ofta man sagt så tidigare... Nu är Stefan mycket bättre i ryggen och han börjar jobba redan idag fast han egentligen är sjukskriven till 17 januari.

Jul och nyår har passerat utan några större stressrelaterade panikattacker. Lite ovanligt för mig faktiskt, som brukar ha jätteproblem med julklappshandlingen. Ja, de klart. Stefan har ju, som vanligt när han är hemma, skapat en del stress. Jag funderar på nån udda variant av ADHD. Efter frukosten på morgonen tar det inte många minuter innan han tycker att det är dax för långpromenad med vovvarna, som max en timme tidigare varit ute på morgonrastning. Han går ut i hallen, tar på sig skor och jacka, sätter på hundarna kopplen och fäller komentaren till mig: Är du inte klar än? Hmm, nä jag ska bara: Byta Williams blöja, ta av honom pyjamasen och sätta på vanliga kläder(detta tar en stund eftersom han måste spjärnhållas), borsta tänderna, få på mig själv vettiga hundpromenad-kläder, krångla ner William i overallen, rota fram alla vantar och mössor och eventuellt packa ner nån form av mat till William, beroende på hur länge karln planerat att vi ska vara borta. "Är du inte klar än?" Idiot!

William har nu en sova riktigt skapligt-period, sen ett par dagar tillbaka . Beror väl mest på att tänderna har slutat jävlas. Fast kass i magen är han fortfarande. Det sitter i så länge tänderna inte är ända ute, men snart så är andra lika hög som den första. Senaste dagarna har vi även lagt ner amningen. Det lilla som fortfarande fanns, kom inte tillräckligt fort och då blev han så frustrerad så det kändes lika bra att lägga ner. Han verkar inte sakna det heller. Tidigare när jag lyft över honom i våran säng på morgonen så har han varit väldigt snabb med att spotta ut nappen. Idag somnade han om direkt brevid mig på kudden. Skönt! Det blev ändå en månad längre än jag tänkt mig från början.

Just det! Nu har han börjat med lite gå-försök också. Han släpper taget, tar två steg ut och välter i armarna på mamma/pappa. Lika roligt varje gång!

Jag har faktisk hunnit med att vara lite duktig och planerande också. Jag har ställt William i kö till Frida förskola, och även Fridaskolan (bara sådär 5½ år i förväg). Skönt att känna att man är ute i god tid, för en gångs skull. Känns som det är bättre med friskola. Mindre skola, mindre mobbning, mindre klasser. Vi får väl se hur det blir när det väl är dax, men det känns skönt att ha det alternativet i alla fall.

Det känns som jag börjar få lite social-abstinens. Funderar på en tur till öppna förskolan idag. Jaja, vi får se hur det blir. Imorgon ska vi åka och hälsa på Malin & Oliver. Lite pulkaåkning kanske, om snön ligger kvar.