Städa städa städa...

Jaha, då va det dax igen. Jag tycker inte man gör annat än städar. Man får väl snygg häck av att gå i trappor va? Det är ju bara 4 våningar med trappor mellan mig och tvättstugan, och den extra vikten av en William hängande på magen gör ju sitt. Det lär ju bli ganska många turer upp och ner dit idag.

Nu har jag äntligen beställt mig en ny bärsele. En sån där bära-på-ryggen sele, som man inte ska få ett dugg ont i ryggen av och som ska gå att använda tills han är 3(!) år. Dyr som attan va den, men det får det vara värt. Det är ju lite komplicerat att gå skogspromenad med barnvagn.

Fy va kallt!

Idag har vintern kommit hit! 2,5 minusgrader när jag kikade på termometern i morse. Kanske ska dra på William hans förstora vinteroverall idag. Får vika upp både ärmar och ben, men tror nog att han kommer drunkna i den ändå =)

Det märks verkligen tydligt att William håller på att ändra utseende. All rörelse gör att han minskar snabbt i omfång. Det är inte alls lika många veck på låren nu. Han börjar få riktiga drag i ansiktet istället för runda goa kinder. Han ser överhuvudtaget mycket äldre ut.

Nätterna börjar gå mycket bättre nu. Han vet vad som gäller och somnar om själv. Vaknar "bara" två gånger. Inatt bara en faktiskt. Fast han är väldigt punktlig med 04.50-amningen, då han får sova vidare i våran säng. Nu för tiden finns det inte en chans att få honom att sova längre än kl. 07.00. Suck, lite tidigt för mig, men men...

Just!

Sömnen ja... Nja, jag vet inte. Han får inget att äta, blir inte upplockad, men vaknar ändå en massa gånger. Han somnar om själv bara man visar sig, men det är ju ändå jobbigt att vakna hela tiden. Jag får väl skylla på att vi är lite förkylda för tillfället... Det ger sig nog snart. =)

Storstädning!

Idag röjer vi för fullt här hemma, William och jag. Är inne på fjärde maskinen tvätt, disken är fixad och dammsugningen har kommit halvvägs. Skönt att få allt gjort så man slipper hålla på under helgen.
Lillplutten är för rolig. När han tröttnar på att sitta på golvet så kommer han klängandes upp för mitt ben. Det går verkligen inte att lämna honom själv en sekund nu, han klättrar på allt. Visst börjar han bli stadigare och ramlar mindre, men det händer ju att han tippar åt sidan istället för på rumpan. En och annan bula har han hunnit skaffa sig.
Idag skällde jag på honom när han var på väg till vovvarnas vattenskålar för femtielfte gången, han tittade på mig, gnällde lite och VÄNDE! Framgång jippie!

Jodå, skapligt går det.

Jag trodde nog i förväg att dom senaste nätterna skulle bli lite värre, men det gick faktiskt över förväntan. Natten fre/lör somnade han vid åtta som vanligt, och vaknade nån gång under kvällen så jag fick in och stoppa tillbaka nappen. När klockan var runt ett vaknade han och ville upp och äta, men fick istället nappen och lägga sig ner var femte minut i 40 minuter. Han skrek och gnällde om vartannat innan han till slut somnade. Vid 04.15 vaknade han nästa gång, fick mat och somnade om till sju. Inte så farligt. Natten lör/sön somnade han halv åtta och vaknade inte förrän två, fick nappen å lägga sig ner, gnällde lite, fick nappen å lägga sig ner ingen. Somnade sen om till kl sex, då han fick mat och somnade om till ÅTTA. Har inte hänt på flera månader =) Inatt har han faktiskt vaknat ganska många gånger, men har varit lite tjorvig i magen så jag skyller på det. Han har i alla fall somnat själv varje gång jag lagt honom ner. Fortsättning följer...

Redo

Jaha, idag är det dax. Nu ska William lära sig att somna om själv på natten. Va på apoteket igår och handlade öronproppar. Efter utbrottet häromdan vet jag i alla fall ungefär hur lång tid han orkar hålla på. På bvc fick jag höra att jag kunde ha gjort det här för länge sen, eftersom bäbisar inte behöver äta på natten när dom blivit äldre än 2-3 månader. Men det är inte förrän nu som jag känner att vi är redo.

Senaste dagarna har det varit ett himla passande på lilleputt. Han ställer sig mot allt, går utefter soffkanter och välter stup i kvarten. Han börjar bli lite bättre på att hålla balansen och igår såg han för rolig ut när han höll i sig stenhårt och skulle sätta sig sakta, sakta. Blöjan dämpar nog inte så mycket som han önskar. =)

Det bor ett monster i min son!

Åååhhh, va trött jag blir. William får sånna härliga hysteriska utbrott när han inte får som han vill. Vi satt förrut och lekte med klossar(jag bygger torn, och han river). Men så fick han syn på lite sladdar, och skulle hela tiden dit. -Nej, sa jag och flyttade honom femtielva gånger och fick mig tillslut ett gallskrik i örat som protest. Det känns lite fel att ta upp och trösta när han blir arg över sånt han inte får göra, så där fick han sitta och skrika bäst han ville. Han måste ju lära sig att lugna ner sig själv. Efter en halvtimmes vrååååål, började han gnugga ögonen och fick lägga sig i sängen. Där fortsatte han att skrika med oförminskad styrka i en halvtimme till innan han tillslut gav upp och somnade. Jag känner mig verkligen jättehemsk, men vet samtidigt att om jag inte får ordning på hans vilja av stål nu, så blir det bara värre.

Utvilad!

Äntligen. Inatt har William bara vaknat två gånger. Det är otroligt vad man har ändrat sin definition på vad som är en god natts sömn... Nu har jag bestämt mig. Nu har han veckan på sig att visa att han kan sova. Sen blir det öronproppar och "skrik tills du somnar". Han ska ju faktiskt inte behöva äta på nätterna längre(eller för länge sen egentligen). Speciellt inte när han nu har börjat vägra frukostgröten.

Idag ska jag ta och vandra mig ner på stan. Känner mig isolerad efter förra veckan när jag fick vara hemma och passa på min vovve, som hade stygn som inte fick slickas på.

Babysim

Idag ska jag och lilleputt gå på babysim. Kändes inte så jätteseriöst förra gången, men idag skulle tydligen ordinarie ledare vara där. William va i alla fall helnöjd och dödstrött efter att ha plaskat som en galning sist. Får väl se vad han tycker idag när jag ska hälla vatten på hans huvud =) Hoppas bara att det inte är lika fullt med skolungar som slåss om vägguttagen för att plugga i sina plattänger idag... Kan inte minnas att man själv va så fåfäng redan i mellanstadiet, men ?utvecklingen? går framåt.

William, mammas älskling

Snart har det gått åtta månader. Herregud va fort det går. Hur ska man hinna med allt? Och hur ska man komma ihåg allt? Känns som man redan glömt så mycket. Fast en del är det väll tur att man förtränger, annars skulle det inte finnas många syskon här i världen. Koliken processar jag ännu, men jag ska nog glömma det mesta av den så småningom. Det är inte lätt att se sin lilla älskling ha så ont de första 5,5 månaderna av sitt liv. Sen dess har vi fått lära känna din riktiga personlighet. Förvandlingen från bäbis till barn. Du är en busig liten krabat med mycket egen vilja, som nu lär sig allt på en gång känns det som. För två vekor sen satte du dig upp själv för första gången, och sen ett par dagar tillbaka kan du krypa. Igår ställde du dig mot soffryggen själv, och idag har du vällt kylväskan och haft den som stöd att stå mot. Senaste tiden har du haft väldigt svårt att sova på nätterna, men det tror jag att vi snart får ordning på. Positivt tänkande är huvudingrediensen i föräldraskapet. =)