William, mammas älskling

Snart har det gått åtta månader. Herregud va fort det går. Hur ska man hinna med allt? Och hur ska man komma ihåg allt? Känns som man redan glömt så mycket. Fast en del är det väll tur att man förtränger, annars skulle det inte finnas många syskon här i världen. Koliken processar jag ännu, men jag ska nog glömma det mesta av den så småningom. Det är inte lätt att se sin lilla älskling ha så ont de första 5,5 månaderna av sitt liv. Sen dess har vi fått lära känna din riktiga personlighet. Förvandlingen från bäbis till barn. Du är en busig liten krabat med mycket egen vilja, som nu lär sig allt på en gång känns det som. För två vekor sen satte du dig upp själv för första gången, och sen ett par dagar tillbaka kan du krypa. Igår ställde du dig mot soffryggen själv, och idag har du vällt kylväskan och haft den som stöd att stå mot. Senaste tiden har du haft väldigt svårt att sova på nätterna, men det tror jag att vi snart får ordning på. Positivt tänkande är huvudingrediensen i föräldraskapet. =)