Tillbaka till verkligheten!

Oj, här har jag inte varit på ett tag. Dax att uppdatera läget! Stefan har ju varit sjukskriven sen 6 december. Första veckorna var skapligt jobbiga då han inte kunde röra sig och jag därför fick sköta ALLT. Det var jätteskönt att åka och jobba på helgerna och lämna William och vovvarna hos mamma och pappa. Inte ofta man sagt så tidigare... Nu är Stefan mycket bättre i ryggen och han börjar jobba redan idag fast han egentligen är sjukskriven till 17 januari.

Jul och nyår har passerat utan några större stressrelaterade panikattacker. Lite ovanligt för mig faktiskt, som brukar ha jätteproblem med julklappshandlingen. Ja, de klart. Stefan har ju, som vanligt när han är hemma, skapat en del stress. Jag funderar på nån udda variant av ADHD. Efter frukosten på morgonen tar det inte många minuter innan han tycker att det är dax för långpromenad med vovvarna, som max en timme tidigare varit ute på morgonrastning. Han går ut i hallen, tar på sig skor och jacka, sätter på hundarna kopplen och fäller komentaren till mig: Är du inte klar än? Hmm, nä jag ska bara: Byta Williams blöja, ta av honom pyjamasen och sätta på vanliga kläder(detta tar en stund eftersom han måste spjärnhållas), borsta tänderna, få på mig själv vettiga hundpromenad-kläder, krångla ner William i overallen, rota fram alla vantar och mössor och eventuellt packa ner nån form av mat till William, beroende på hur länge karln planerat att vi ska vara borta. "Är du inte klar än?" Idiot!

William har nu en sova riktigt skapligt-period, sen ett par dagar tillbaka . Beror väl mest på att tänderna har slutat jävlas. Fast kass i magen är han fortfarande. Det sitter i så länge tänderna inte är ända ute, men snart så är andra lika hög som den första. Senaste dagarna har vi även lagt ner amningen. Det lilla som fortfarande fanns, kom inte tillräckligt fort och då blev han så frustrerad så det kändes lika bra att lägga ner. Han verkar inte sakna det heller. Tidigare när jag lyft över honom i våran säng på morgonen så har han varit väldigt snabb med att spotta ut nappen. Idag somnade han om direkt brevid mig på kudden. Skönt! Det blev ändå en månad längre än jag tänkt mig från början.

Just det! Nu har han börjat med lite gå-försök också. Han släpper taget, tar två steg ut och välter i armarna på mamma/pappa. Lika roligt varje gång!

Jag har faktisk hunnit med att vara lite duktig och planerande också. Jag har ställt William i kö till Frida förskola, och även Fridaskolan (bara sådär 5½ år i förväg). Skönt att känna att man är ute i god tid, för en gångs skull. Känns som det är bättre med friskola. Mindre skola, mindre mobbning, mindre klasser. Vi får väl se hur det blir när det väl är dax, men det känns skönt att ha det alternativet i alla fall.

Det känns som jag börjar få lite social-abstinens. Funderar på en tur till öppna förskolan idag. Jaja, vi får se hur det blir. Imorgon ska vi åka och hälsa på Malin & Oliver. Lite pulkaåkning kanske, om snön ligger kvar.